Bondfrun Marie-Louises majslabyrint lockar tusentals till gården

Det började som en rolig grej: En idé om att med hjälp av gps-styrd sådd planera en majslabyrint stor nog att gå vilse i. Tre år senare har årets labyrint i Vara har haft besök av en bra bit över 10 000 personer.

Marie-Louise Stensson hade inga planer på att bli bondfru. Men när en kompis presenterade henne för sin granne, så fick hon tänka om. 
 
- Man får ju inte vara sämre än att man kan ändra sig! Jag behövde inte fundera länge när vi väl träffades, skrattar Marie-Louise. 

Idag är det just som ”Bondfrun” hon gjort sig ett namn. På gården på Varaslätten, där hon och maken föder upp grisar, finns det en liten gårdsbutik med självbetjäning och tidigare har hon varit aktiv inom en lokala reko-ringen. Men det är inte för detta som hon fått mest uppmärksamhet. Det har hon istället fått för sin gigantiska majslabyrint.

- Det började med att min kompis som bott i USA pratade om labyrinter som man sår, och jag tyckte det lät kul! Jag ritade upp en labyrint och fick hjälp att få in den i våra traktorers gps-system för sådd. Sedan skötte maskinerna jobbet. Det var lite knepigt innan jag hittade rätt personer att jobba med, men med rätt folk på plats gick det gôrbra! 

För tre år sedan såddes den första labyrinten på gården utanför Vara. Då hade Marie-Louise ingen aning om vad hon gett sig in på.

- Jag ville hitta på något roligt, som drog lite folk till gården och kunde göra att de fick upp ögonen för oss som lokal matproducent. Men det visade sig att massor av människor ville komma och gå i labyrinten. Jag var inte alls förberedd på det!

Men Marie-Louise är inte den som backar för en utmaning. Varje år har både arbetet med, och själva labyrinten, blivit större.

- När vi började med labyrinten så hade jag ingen tanke på att vi skulle behöva ha något bokningssystem och verkligen ingen tanke om att vi skulle behöva säga nej till personer som vill komma hit, men så är det tyvärr. Platserna på spökvadringarna som avslutar säsongen sålde slut gôrsnabbt och nu kan vi inte utöka mer, så det är de som blir besvikna. Jag tycker att det är jobbigt att behöva sätta stopp men vi kan inte ha öppet längre än vi har. 

Labyrinten – vinterfoder för grannens kor

Men varför måste labyrinten stänga redan i början av oktober? Jo, grannen som ska ha majsen som foder till sina kor, kommer och skördar den. Dagen efter att de sista besökarna gått i labyrinten kommer den helt enkelt att kapas ner. 
 
- Det är viktigt för mig att det inte bara är en kul grej, utan att labyrinten fyller en funktion efter att den har varit ett besöksmål. Vi pratar med alla besökare om att man till exempel inte får skräpa ner i den eftersom den kommer att bli foder till kossor. Vi har inget problem med nedskräpning och jag tror att det är för att man fått veta att majsen faktiskt ska användas. Och när vi har pyntat den med spöken har vi listor på allt vi tagit in i labyrinten, så att vi kan se till att alla grejer också kommer tillbaka ut. 
 
För Marie-Louise är labyrinten ett roligt inslag i livet på gården. Och hon hoppas att den i förlängningen ska göra mer än bara att underhålla. Labyrinten, som planteras och växer upp för att sedan skördas och blir till foder, är ett exempel på det arbete som sker på gårdar runt om i Skaraborg.